Jag har alltid tänkt att det finns två typer av personer. Man kan dela upp alla personer efter om de har nära till att vara glad eller ledsen. Personligen är jag en person vars standardläge är närmare ledsen än glad. Jag är okej med det och med åren har jag lärt mig hantera dessa känslor på ett sätt som gör att det inte är något problem.
Det är såklart en utmaning dock att inte sprida detta vidare. Jag har fått höra av vänner att jag sprider mycket glädje men jag ser alltid det som en ansträngning jag gör. Så helt kass är jag kanske inte på det. En positiv sak med att ha nära till att vara ledsen är att man lättare kan relatera till andra som mår dåligt. Jag känner att jag bryr mig om andra för jag vet hur tråkigt det är att vara nedstämd. Jag hör av mig till folk som mår dåligt. Jag vill vara där för folk.
Men det var inte detta jag ville skriva om idag egentligen. Det jag ville skriva om är hur skönt det faktiskt är när man har nära till nedstämdheten att må bra istället. Jag började mitt nya jobb denna vecka. Jag träffade vänner utomhus för första gången på länge och har haft så mycket fri tid där jag kunnat göra vad jag vill. Det känns nästan lite orimligt hur bra jag mår.
Jag undrar om man kanske kan ändra personlighetstyp med åren. Kommer jag kanske sakta nu bli en person som har närmare till att vara lycklig? Vet inte om jag vill bli det. Jag är ganska nöjd över att ha nära till ett mörker. Det gör att fallet ner sällan blir så stort när jag väl blir ledsen och jag har lättare att hantera det. Att dock ha saker som genuint gör mig glad och lära mig bejaka dem mer är kanske en bra sak. Vi får se. Jag har gång på gång sagt att 2021 ska bli året jag tar tag i saker. Kanske att vara mer glad är en sak som kommer med på köpet då.
Jag har börjat nytt jobb. Återkommer antagligen till helgen. Men kan säga att det är kul att Bloons TD är populärt på twitch. Tills nästa inlägg så får ni lyssna på lofibeats.
2021 är ett år då jag vill sätta mer tydliga målsättningar. Det är något jag tror gör att jag kommer prestera bättre, inte för att bra prestation är ett krav jag har men mer i tanken att om jag når dessa mål kommer jag må bättre. Så jag ska försöka skriva ner vissa av dem här. Vissa av dem har jag redan nämnt tidigare så viss repetition. Men tänker det är bättre att samla dem här.
Skaffa en stabilare ekonomi Jag har sedan 2019 haft utmaningar ekonomiskt. Jag har dels bytt jobb några gånger och haft ostabila anställningsformer. Så 2021 är året då jag vill sluta tänka på pengar hela tiden. Detta är något jag inte är så orolig över egentligen eftersom jag snart börjar en ny anställning där jag kommer jobba heltid. Men en stabil ekonomi betyder också möjligheten att tänka mer långsiktigt med sparande och investeringar. Något jag egentligen aldrig haft så bra koll på men som jag tänker jag ska sätta mig in i nu.
Ta hand om min fysiska kropp bättre. Jag ska börja röra på mig mer, stretcha och äta bättre. Enkla saker kanske, jag kom väldigt långt med detta 2020 och tänker att jag bara låter denna utveckling rulla på. En sak jag tänkte försöka lägga lite extra fokus på i år är just flexibilitet. Att skaffa bättre hållning osv. Men vi får se, finns inga riktigt konkreta planer på hur jag ska uppnå detta just nu.
Ta hand om mitt psyke. Detta är mycket svårare att definiera. Men jag är en grubblare av rang och har lätt för att oroa mig så tänker att jag ska försöka ta tag i det. En sak jag börjat med lite smått är meditation, vi får se om detta fungerar för mig. En annan sak är just dessa texter. Att kunna skriva av mig när jobbiga saker händer och då lämna dem bakom mig är något jag tror kommer göra mycket för hur jag mår.
Göra saker jag tycker om. 2020 var ett år då det var svårt att göra det man gillade. Man satt mest hemma. Inte för jag ogillade det men jag tror starkt på att göra mer roliga saker, att bli en Ja-sägare. Inte oroa mig över att missa saker utan bara göra saker jag gillar och ha roligare.
Fokusera på det jag vill bli bättre på. Jag har lovat mig själv att satsa mer på fightingspel i år. Jag ska inte hålla på och grubbla över vad jag vill göra med min fritid. Idag la jag undan massa tankar om att bolla flera saker samtidigt. Jag skrev om detta igår. Men 2021 är året då jag siktar på Diamond i SFV kanske? Eller TGP i tekken 7. Inte bestämt mig. Kanske jag börjar spela GG strive. Jag vet inte. Poängen är iallafall att jag ska ta mina hobbys på större allvar och försöka genomföra de målsättningar jag kommer fram till istället för att försöka göra allt. Bli en specialist istället för en mångsysslare.
Detta är bara några av grejerna och vissa saker kan nog vara lite otydliga men eftersom jag skriver detta för mig själv så spelar det inte så stor roll.
Jag har väldigt lätt att säga att jag vill göra saker för att sen sitta veckor senare och känna mig besviken över att jag inte gjort detta. Det kan vara små saker som att träna lite varje dag hemma, eller öva combos i spelen jag spelar oftare. Istället så hittar jag lätt nya saker att göra och när jag väl cirkulerat runt till mina gamla intressen så undrar jag lätt varför jag inte gjort allt jag vill.
Det jag försökt lägga tid på senaste tiden dock är att oavsett inte låta dessa ”motgångar” gå för hårt mot mig. Men samtidigt försöker jag också smalna ner vad jag gör för slippa känna att jag hamnar efter eller missar något. Jag lyssnar på betydligt färre poddar, jag känner inget behov av att konsumera allt från youtubers som jag gillar och jag hoppar över att göra saker bara för det vore kul om det blev bra.
Ett bra exempel på detta är att jag under en period i höstas fick för mig att det vore kul att bli jättebra på schack. Jag la väldigt mycket tid på att lära mig en bra grund och tänkte nu måste jag bara spela 10000 timmar så kommer jag vara oslagbar. Nu har jag nog inte spelat på säkert två månader. Jag fick dock ett schackbräde i julklapp.
Vad kan jag ta för lärdom av denna händelse? Att bara för jag kollade massa på twitch när folk spelade schack så betyder inte det att jag måste lära mig det. Det är okej att släppa saker och nu kan jag grundläggande schackspelande som gör att jag kan spela mot kompisar om de vill. Kommer jag försöka bli bra på schack? Nej. Varför inte? För jag har redan lagt tusentals timmar på andra saker som är betydligt mer värt att fortsätta utvecklas.
Jag har exempelvis sakta försökt bli bättre på 3S och Tekken igen efter haft perioder under hösten då jag inte spelat fightingspel nästan alls. Tack för de perioderna schack och speedtyping.
Detta inlägg kanske inte var så spännande. Men jag känner att även om jag försöker skala av saker som inte är så viktiga för mig så finns det saker som jag kommer tvinga mig göra även om jag inte gillar dem eller känner att jag får ut något mer långsiktigt av det. Denna hemsida är en av de sakerna. Jag tror att om jag tvingar mig att bli bra på att skriva, inte skriva bra utan bra på att skriva, så kommer jag känna en glädje i detta igen. Och att lära sig kombinera flera intressen är en egenskap jag känner jag måste lära mig snarast för tid har man inte oändligt av. Man vet inte hur mycket man kommer ha i framtiden.
Jag har alltid varit en person som lätt fastnar i genren som ofta kallas för incremental games. Spel som ofta kräver väldigt lite. Du klickar på några knappar och så ser du på siffror stiga. Jag spelar ofta flera stycken samtidigt, förvänta er ett längre inlägg om detta i framtiden, men på senaste har jag spelat ett nytt som heter The Perfect Tower II. Det är kanske inte det bästa men det finns en del roligt de gjort med det. Man kan spela det gratis på denna länk.
Super Mario Maker 2 är ett spel jag spelat en del och jag har kollat mycket på när folk spelar otroligt svåra banor i detta spel. Det finns en person jag kollat lite extra på och det är Pangea. Han är charmig och otroligt duktig på spelet. Finns något lugnande av att se han springa in i vad som först ser ut som en omöjlig vägg för att sen klara dessa ofta enligt mig omöjliga banor.
Jujutsu Kaisen.
Jag har inte något att säga om denna serien egentligen. Det är en bra shounen jump-manga. Kommer det bli något jag minns om några år? Jag vet inte. Men den är underhållande. Jag gillar även hur karaktärerna är designade i den. Finns att läsa i manga+-appen på din favoritenhet.
Lofi chill beats.
Egentligen känner jag att hypen kring ”lofi beats” osv är lite för stor. Men ändå samlar jag just nu i en lista på spotify mina favoriter. Jag har nämnt innan att NKOHA har gjort det album jag lyssnade mest på 2020. Men för någon dag upptäckte jag denna låt som är helt fantastisk. Detta är ett ämne jag kommer komma tillbaka till också.
Tänk dig att ditt liv är på botten. Inget gick riktigt som du tänkt dig och du vet inte riktigt hur du ska vända på ditt liv. Sen en morgon hör du på nyheterna att ett kriminellt gäng kraschat en lastbil och flera personer har dött, en av dem är din flickvän från när du gick i skolan. En av de få personer du minns med glädje.
Detta är hur Tokyo Revengers börjar. En serie där man får följa Takemichi när han reser 12 år tillbaka i tiden för att försöka förstå vart allt gick fel och kanske kan han rädda sin (ex)flickvän Hinata samtidigt.
För att göra detta så bestämmer sig Takemichi för att nyttja den information han har med sig från nutiden. Han bestämmer sig tidigt att om han ska kunna rädda Hinata så måste han själv ta sig in i den grupp som i framtiden blir Tokyo Manji Gang.
Tokyo Manji Gang är när Takemichi ung ett ungdomsgäng som mest bråkar med andra gäng, men under resans gång förstår man att medlemmarna i detta gäng alla är menade för större saker. Och när fler gäng dyker upp och alla vill vara det starkaste gänget i Tokyo så uppstår det lätt konflikter. Det är här denna serien bara hade kunnat vara en enkel serie där ett gäng killar slåss om att bli starkast. Men Tokyo Revengers flyter inte iväg och blir någon överdriven serie med fight efter figter. Istället känns den förvånande verklig, eller iallafall så verklig som en serie om ungdomsgäng som slåss mot varandra och åker motorcykel.
Det som gör att denna serien blir något speciellt är den karaktärsutveckling som sker under seriens gång. Det finns aldrig en fight eller ens en konversation som inte känns motiverad. Allt har ett syfte och det ger en tyngt bakom de konflikter som finns.
Det är även tack vare Takemichis driv som gör att jag kan rekommendera denna serie. Det är en underdog-story utan dess like utan att man känner att det känns krystat. För även om Takemichi inser att jag måste klättra högre och högre inom Tokyo Majin så är det inte bara för sig själv, det är inte bara för Hinata. Takemichi gör det för alla andra han möter på vägen. En typ av självuppoffring som resonerar hos mig otroligt starkt. Han ansvarar inte bara för sitt egna liv och öde utan för alla hans vänners liv och framtid. Det är bara han som har sett facit och bara han som kan rädda dem alla. Han måste bara komma på hur.
Jag kan inte låta bli att nämna hur snygg denna serien är. För att utspela sig i ett vanligt Tokyo så är kanske bakgrunder och miljöer inte de mest spännande jag sett i en anime. Men karaktärsdesignen och rörelserna som målas upp är fantastisk. Det finns vikt och momentum bakom karaktärernas rörelse som får dessa gatuslagsmål att kännas även när man läser dem. Varje karaktär är unik nog för att bli intressant och kombinera detta med de är otroligt uttrycksfulla så är det en fröjd att bara titta på vissa sidor av mangan. Även storslagna slagsmål är illustrerade på ett sätt som inte gör att det känns plottrigt eller oöversiktligt. Jag måste även nämna hur snygga omslagen är till manga-volymerna är. Synd att de inte finns en fysisk engelsk utgåva av dessa.
Med en anime som kommer nu i april så är det ett perfekt läge att börja läsa denna fantastiska serie. Mangan är uppe i 20 volumer i Japan och Kodansha har översatt och gett ut 18 av dem digitalt på Engelska så de går att få tag på där du normalt sätt köper e-böcker eller manga online. Trailern ser inte dålig ut, estetiken från mangan finns kvar men tror såklart det kan bli svårt att leva upp till mangan. Men man vill inte heller vara den som dömer ut allt i förhand.
Jag lovade mig själv att till en början försöka skriva varje dag. Det gick inte ens en vecka innan jag missade en dag. Men jag känner att jag kan inte göra som andra gånger och bara ge upp på grund av att det jag vill ska bli en vana inte är det direkt. Men vad är skillnaden denna gång jämfört med tidigare? Det enda jag kan komma på är att jag satt rimligare mål för mig själv. Eftersom jag är en person som alltid går all-in när jag startar nya projekt så är det klart att jag ville skriva varje dag. Men jag har alltid signalerat att jag bara ska börja skriva. Så på något vis känns det nästan okej att jag ”missade en dag” för jag har ju inte lovat någon något.
Men för vara på det säkra så skyller jag på att jag har haft otroligt ont i axlarna på senaste dagarna och försökt att spendera mindre tid framför datorn på grund av det. Men om det dyker upp ett till inlägg efter detta så vet ni att jag försöker kompensera genom skriva två idag.
Hur lång tid kommer det ta för mig att komma tillbaka till ett vanligt liv. Jag trodde att denna pandemi inte påverkat mig nämnvärt. Jag bar ansiktsmask av estetiska skäl redan innan pandemin och tycker inte om att vara nära andra ändå. Så jag trodde inte jag hade påverkats så mycket alls om jag ska vara ärlig. Men idag var jag inne i centrum för första gången på jag vet inte hur länge och det kändes lite läskigt.
Jag var inne i Nordstan och köpte en julklapp snabbt i december. Sen har jag jobbat i butik senaste sex månaderna så jag trodde att allt skulle kännas som vanligt när jag idag hade ärenden att göra inne i stan. Men något blev väldigt konstigt när jag klev in i butiker och insåg att jag inte pratat med folk som jag inte känner på en evighet. Visst har jag gjort det dagligen på jobbet men det är en helt annan sak att vara kund insåg jag. Jag har också missat att butiker stängt ner. Jag planerade min resa smart och åkte så jag hade gångavstånd mellan tre butiker. Två finns inte kvar längre.
Så det jag undrar nu är egentligen. Hur kommer det kännas att gå på krogen igen när allt är som vanligt. Kommer det kännas okej att klämma sig på en smockfull nattvagn? Vad för vanor kommer jag ta med mig ur denna pandemi? Jag som alltid älskat att vara hemma. Kommer jag någonsin gå ut igen? Ja det kommer jag såklart. Men frågan är om jag inte mer saknar att bjuda hem folk än att träffa folk ute.
De tre orden har etsat sig fast i min hjärna på ett sätt som få andra saker har. Det går inte riktigt att förklara varför. Året var 2004, det är fem år efter att Street Fighter 3: Third Strike släppts på arkad i Japan. I USA så spelar, vad man kanske anade redan då, blivande legender en match i en turnering mot varandra. Jag kommer ha svårt att sätta ord på vad som händer. Eller nej det är jätteenkelt att förklara men orden räcker inte till för att jag ska orka göra det. Men detta legendariska ögonblick ger mig fortfarande gåshud. Kolla på det själv:
Jag förstår om det är svårt att förstå vad som händer här egentligen. Lite över en minut av saker som kräver förståelse för hur man spelar fightingspel, hur man spelar just third strike och även vad karaktärerna på skärmen gör. En kunskap och förståelse som jag har och det är därför jag älskar detta ögonblick. Men det är även här som den stora utmaningen för e-sport och liknande att nå den stora massan. För alla personer har sparkat på en boll någon gång i sitt liv. Alla förstår utmaningen i att springa snabbast i hela världen. Men alla har tyvärr inte spelat världens bästa spel. Så när jag vill visa vad som är så magiskt med fightingspel så brukar jag inte visa detta klipp ovan. Istället, om jag får chansen, så brukar jag en betydligt längre video om så mycket mer än bara de cirka 60 sekunder som är i videon ovanför. Men som samtidigt bara handlar om dessa 60 sekunder.
Jag vet inte om jag kommer få någon att kolla på 25 minuters analys av ögonblick inom fightingspel. Men om ni ger det en chans så tror jag ni kanske kommer förstå varför jag alltid blir glad när någon frågar om jag vill spela Third Strike. Varför jag spelat detta spel i majoriteten av mitt liv och hur alla nya fightingspel som kommer alltid jämförs med just Third Strike. Jag må älska andra fightingspel också, dramaturgin bakom toppspelarna i Marvel VS Capcom 3 gjorde att jag satt uppe mitt i natten och kollade på grudgematches. Den magiska känslan att vara före alla andra gjorde att jag spenderat för mycket pengar på spela Tekken 7 på arkad i Japan. Alla dessa saker får jag skriva mer om någon annan gång. Men om ni har tid över någon dag så borde ni verkligen kolla på videon. Det är 25 minuter. Men gud vad bra de minuterna är.
Och som bonus. När ni sett det klippet så kan ni alltid kolla på detta som hände för bara några veckor sedan.
2019 skulle vara mitt år, 2020 skulle vara året jag gjorde comeback. Ja det gick som det gick med de åren. 2019 bytte jag jobb och slutade med en period av arbetslöshet. 2020 började med arbetslöshet och slutade med en konstig period. Men 2021, här hoppas jag iallafall att jag kan få känna mig nöjd. Jag har på senare dar tappat intresset av att känna mig lyckad. Jag vill mer bara klara mig och göra de där små sakerna som gör mig nöjd.
Men vad ska jag göra 2021 då? Jag har nyligen tackat ja till ett nytt jobb i en ny bransch. Så för min karriär är planen att ”överleva”, om man får skämta så.
Men utöver det så är det denna hemsida som är planen. Jag har en tanke att kanske inte dagligen, men så ofta som det går, skriva texter om saker jag uppskattat på senaste tiden. Jag har svårt att skapa saker själv nu så därför kommer jag skriva om vad andra skapar. Det kan vara en youtubekanal, en manga eller en podd. Allt är möjligt. Mest bara för att sakta men säkert känna mig bekväm med att uttrycka mig.
Parallellt med detta så kommer denna sida fungera som något slags bollplank där jag kan uttrycka mina känslor för att lättare hantera dem då 2020 blev ett år då jag likt många andra hade det lite jobbigare. Att då sätta ord på dessa känslor är något jag tror kommer vara gynnande för mig själv. Men förhoppningsvis kommer det inte bli huvudfokuset.
Så denna hemsida, blogg, dagbok eller vad man nu ska kalla det kommer bli som när man tar en fika med mig. Jag berättar vad för popkultur jag konsumerat på senaste.
Finns det inga andra målsättningar för mig 2021? Jo då, som jag nämnde igår så ska jag försöka ta hand om mig själv bättre. Både fysiskt och psykiskt. Äta bättre, oroa mig mindre och göra mer saker som gör mig glad. Jag har också mer långsiktiga visioner av vad jag vill göra någon gång i framtiden. Exempelvis vill jag kanske börja streama på twitch. Något jag gjorde lite under 2020 tillsammans med föreningen jag är med i. Vi streamar när vi spelar fightingspel och det vill jag göra mer av 2021. Jag kanske kan börja göra youtube-content av det material jag gör här med, eller en podd kanske. Oklart. Men jag jobbar just nu på dels självförtroendet men även suget av att göra mer sådant. Så vi får se vad det blir av det.
